Den här helgen kunde ha sett helt annorlunda ut, om inte jag hade varit en smula sansad. Jag brukade inte vara det. Igår kunde jag ignorerat att Axie spydde upprepade gånger, jag kunde ha blivit full, gått ut, kommit hem sent, sovit länge och varit bakis. Istället bestämde jag mig för att stanna hemma med Axie, trots att jag spökat ut mig och trots att jag vet att det inte är farligt när Axie kräks några gånger. Jag kröp i mina mjukisbyxor och la mig och skedade min lilla hund. Därför var jag också vaken och pigg när mamma ringde mig imorse och frågade om jag ville komma hem till Åhus en sväng. Därför kunde jag också njuta av lammstek och strandpromenad med mamma, pappa och Axie. Och därför är jag också nöjd med den här helgen.

Okej jag mår lite dåligt över att jag kanske missade en rolig kväll. Fast hur stor är risken?

I mitt lilla lilla kök

Det värsta med att ha en liten kokvrå istället för ett rymligt kök är att man aldrig kan ställa undan gårdagens disk och börja laga frukost direkt när man vaknar och är hungrig och lite bakis. Det finns liksom ingenstans att lagra den. Detta hände mig för ungefär två timmar sedan. Jag vaknade av att Axie hoppade upp i sängen och landade på min mage. Hon lyckades även skalla min armbåge på vägen. Hon måste ha sovit på mattan en stund, för i vanliga fall måste man dra henne ur sängen om man vill att hon ska lämna den innan klockan 11. För en gångs skull kanske jag har lyckats tränga ut henne från sängen och inte tvärt om.

I alla fall så upptäckte jag, innan jag ens hunnit öppna ögonen att mitt huvud värkte. Jag gick upp för att bota detta med hjälp av Ipren och Concerta och blev i samma stund påmind om diskberget. Det gick nämligen näppeligen att tråckla in glaset under kranen och fylla på med vatten. Jag svor lite för mig själv och började organisera disken. Tänkte att jag aldrig skulle orka få undan allt, men att jag åtminstone kunde diska lite. Jag brukar diska snabbt och hafsigt och skvätta överallt. Det händer inte helt sällan att jag slår sönder något under tiden.

För mig har bara två terapeutiska aktiviteter i kök existerat. Den ena är matlagning och den andra är något annat, men idag fann jag även diskning avkopplande. Jag kunde inte sluta förrän det var skinande rent. När jag kom på mig själv med att diska diskmedelsflaskan och skrubba den med svinto, insåg jag dock att jag nog borde avbryta. Nu är det så rent att det vore en synd att steka ägg och bacon där. Och jag är svinhungrig. Fuck.

27/10

Idag är det den 27/10. Det innebär två saker.

Dels att jag har träffat min nya läkare för första gången. Jag har velat byta i över ett år och det här betyder förhoppningsvis en stor förändring. Det är svårt att försöka ge en främmande person en bild av vem man är på en timme. Jag hoppas i alla fall att han inte hatar mig redan och vill byta ut mig. Vi ska göra nya tester angående min adhd och min personlighet. Kartlägga mig liksom. Sånt är spännande tycker jag. Då kan jag säga emot eller bekräfta när någon slänger ur sig en diagnos som skällsord åt mig.

Psykfall

Idag är var det även två år sen jag träffade Emil för första gången. Samma dag flyttade han i princip in hos mig i Svalöv och mitt liv blev vänt upp och ner. På gott och ont. Inför det första mötet med Emil tänkte jag att han skulle bli en polare eller ett engångsligg ungefär. Han blev lite mer än så och sedan den 27/10 2009 har han haft de två redan nämnda titlarna, men dessutom pojkvän, fästman, make, ex-man, fiende, en sån kompis man skryter om helgens erövringar för, pojkvän igen och tillslut en väldigt bra vän, helt utan benefits. Vår vänskap sätter käppar i hjulen för mina möjligheter att träffa någon annan. Alla svartsjuka, misstänksamma sållas bort. Men det är ju faktiskt bara bra. Den dagen jag träffar någon som accepterar att jag umgås med min ex-man, då vet jag att det är värt att satsa. Alltså kan jag öven ge Emil titeln Såll.

Mystery solved!

I morse kom jag på det sak. Min käke är lite skadad och fastnar när jag gapar stort. Jag har en haft en del teorier om varför det blivit så och idag kom jag alltså på en ny. När jag var liten var jag väldigt fascinerad av stora munnar. Jag älskade Steven Tyler och Mick Jagger och minns att jag önskade mig ett lika stort gap. Jag gapade så stort jag kunde medan jag tittade på musikvideos av dessa storkäftade herrar. Kanske ledde detta till att jag tio år senare pajade min käke... eller inte. Inte min bästa teori kanske.

Jag sitter och lyssnar på P1. Det känns faktiskt helt rätt. De pratar matlagning och det är liksom på min nivå. P3 brukar jag inte stå ut med eftersom det ofta är flamsigt och tramsigt och korkat. Vad är jag egentligen för typ? Jag känner mig felplacerad. Jag vill diskutera matlagning och svenska språket. Jag får börja dejta på nätet.

Varför regnar det alltid på mig?

Det är grått idag. Jag har varit uppe i några timmar. Duschat, gått en promenad, ätit frukost, tittat på Sons of Anarchy och pillat med lite bilder. Ska ta med mig Axie och gå till kuratorn om en timme. Det regnar varje gång vi går dit och jag hatar att försöka hantera hund, parapry, cigg, telefon, väska och bajspåse samtidigt. Jag är ingen bläckfisk liksom. Och för det mesta lyckas allt inträffa samtidigt när det regnar. Hunden bajsar mitt på trottoaren precis när jag lyckats tända en cigg. Samtidigt ringer telefonen, BH-banden trillar ner, byxorna likaså, skosnöret går upp och en vindpust vänder paraplyet ut och in. Jag har ställt in mig på detta scenario så att inget chockar mig när jag ska gå.

Thank u Mr Mailman

Jag var nyss på väg att inte kunna ta mig in i min lägenhet efter en hundpromenad, eftersom jag hörde jamande så fort jag kommit genom porten. Jag gick ut igen och började fundera ut hur jag skulle gå tillväga. Då kom brevbäraren ut genom porten bredvid. Han stannade upp och tittade vettskrämt på mig och Axie. En figur i kängor, camouflagejacka, luva och solglasögon med en kattgalen "kamphund" flåsandes i koppel är kanske en smula skräckinjagande. Jag förklarade att jag inte kunde ta mig in eftersom det var en katt i trappen. Han frågade lite misstänksamt om jag bodde där och jag försäkrade honom om att jag gjorde det, varpå jag la fram min plan - att jag skulle gå ett varv runt huset medan han delade ut posten och tog med sig katten på vägen ut. Han lovade att göra sitt bästa och när jag kom tillbaka var kusten klar. Jag vinkade och gjorde tummen upp när han kom ut genom nästa port. Det kunde blivit jobbigt men brevbäraren räddade mig och antingen Axie eller katten. Så mycket action har jag i min vardag.

Annars hade jag en ganska effektiv dag igår. Jag tvättade, strök, sydde om en ful tröja och började sy om min päls. På kvällen gjorde jag och Emil en klädbeställning och sen plöjde jag igenom första säsongen av It's always sunny in Philadelphia. Skitdålig serie tänkte jag efter varje avsnitt men satte ändå på ett nytt. Rent självplågeri.

Nu ska jag fortsätta sy.

noll impulskontroll

Igår var tanken att jag skulle vara hemma och tvätta hela kvällen, men jag är en svag människa så jag gick med på att dricka vin. Först hade jag en allvarlig livskris och fällde tårar över att jag är ensammast i världen. Jävla trams. Varför hittar jag på? Jag är bara för feg för att ta kontakt och för ynklig för att erkänna för mig själv att det finns folk som tycker jag är helt okej. Livskrisen gick i alla fall (med lite hjälp) över efter en stund och jag reste mig och snyggade till mig. Det blev en trevlig kväll men idag har jag problem igen. Jag la mina sista pengar på mat som inte ens var god och som jag sen spydde upp. Jag kunde lika gärna ha slängt pengarna direkt i toaletten, så hade min kropp sluppit ta stryk. Om det ändå vore så enkelt. Jag anstränger mig inte tillräckligt. Måste ha full fokus och bra rutiner, men ibland tror jag lite för mycket om min egen förmåga. Inbillar mig att jag minsann kan leva lite hur som helst och ändå fixa maten. Att jag inte behöver koncentrera mig dygnet runt för att inte fucka upp, för det är ju så tråkigt med regelbundenhet och rutiner.

Nästa vecka ska jag försöka ha riktigt jävla tråkigt. Jag ska lägga mig i tid, ta min medicin på rätt tider, äta regelbundet och försöka rycka upp mig. Det är nog snäppet roligare än att dö ensam på ett kallt badrumsgolv för att inte kroppen pallar mer (ja, jag är rädd ibland). Jag säger inte att jag kommer att klara det, men jag ska anstränga mig. Imorgon. Jag ska bara hålla min bästa vän bulimin i handen en liten stund till. Vi ska ju faktiskt vara ifrån varandra sen och jag måste få säga hejdå ordentligt...

Titta, man kan nästan se upp i min hjärna.

Min hund luktar illa men jag älskar henne. Tro gärna att jag tuggar på mitt finger för att se sexig ut men jag är faktiskt bara lite hungrig.

Spöke

Idag hade jag tänkt att jag skulle ligga i sängen hela dagen och lösa korsord. I fett hår och mjukisbyxor. Sen kom Hannah förbi en stund och när hon hade gått så fick jag ett ryck. Jag duschade och rensade rören under handfatet, klädde på mig och sminkade mig. Jag vet inte riktigt hur lönt det var för snart börjar det regna och jag vill fortfarande helst ligga här och lösa korsord.

Axie är jobbigast i världen. Hon sitter på stolen bredvid mig och snackar konstant. Undrar vad hon försöker säga. Jag försöker sortera kläder och skriva listor men hunden är i vägen och jag måste steka lite mat innan jag kan fortsätta. Organisera och sy. Det är vad min veckan kommer gå ut på.

Jag är trött. Megatrött. Och så ligger det kläder som ska sys om överallt. Och så har jag så många idéer i skallen att den gör ont. Och så har jag ett berg av disk som blivit lite nedprioriterat. Men det är bra, för kreativitet är viktigare än ett rent kök.

Det här är så tråkigt.

på högvarv

Igår kväll skulle jag uppdatera min telefon. Det var inte alls smart eftersom jag delar internet från den och internet behövs för att få igång telefonen under uppdateringen. Så här satt jag mitt på kvällen utan telefon och utan internet. Hela natten låg jag och funderade över hur jag skulle lösa problemet. Under tiden tittade jag på Crazy Stupid Love, Gang Related och Svensk Maffia, samt läste en halv bok. Jag somnade klockan fem i morse och gick upp igen klockan sju för att kunna gå bort till mammas och pappas jobb och be om hjälp (eller om trådlöst internet rättare sagt). Jag stormade in i lärarrummet på Österäng där de båda satt och drack kaffe. Som tur var hade pappa inga lektioner just då, så jag kunde sitta i hans arbetsrum och lösa min lilla livskris. Efter det hade jag ju kunnat gå hem och lägga mig, men istället gick jag en promenad med Axie, åt lunch med mamma, gick till stan, till hundrastgården, fikade med Emelie och promenerade sen hem igen. Då hade man ju i alla fall kunnat tänka sig att jag skulle vila lite, men istället har jag nu städat och nyst konstant i en och en halv timme. Jag är inte ens trött. Har jag tagit tjack och sen glömt bort det? Det kittlas ju i näsan med. Mycket mystiskt. Fast nej, jag är ju faktiskt ingen knarkare. Min kropp försöker nog bara säga åt mig att vila lite.

Det här är min nya roomie. Han är författare, dramatiker och filosof. Mycket stimulerande sällskap. 

Action

Det spritter i min kropp idag. Jag har varit ganska effektiv. Köpte kaffe med 22 enkronor och drack det med Hannah. Sen gick vi hit och svor åt Sons of Anarchy innan jag promenerade bort till Gula Byggnaden och min sjukgymnast.

Han säger åt mig att sluta vara analytisk. Att jag ska sluta vara duktig. Jag vet att jag använder min hjärna mer är vad jag lyssnar på min kropp. Jag har tusen miljoner teorier om varför min kropp och mitt liv beter sig som det gör. Han säger:

-"Skit i det!"

Sen ber han mig att ställa mig på alla fyra. Jag säger att jag gillar övningarna där jag får ligga på golvet bäst. Han säger:

-"Du kan ju inte ligga dig igenom livet."

Och det har han ju rätt i.

Sen har mamma och jag handlat förnödenheter. Såsom hundben, pepsi max och 8 naturdietdrycker. I charkdisken betjänades jag av en kille som var väldigt imponerad av Mercedesmärket som hänger i en kedja runt min hals. Han ville ha ett likadant så nu har jag uppmuntrat en stackare att begå en kriminell handling. Bra!

aj

Klockan är mitt i natten och sommaren 2008 hann just ikapp mig.

Det är fredag och jag är irriterad. Eller förbannad.

The hunter returns

Idag är det höst som fan. Varken Axie eller jag är överdrivet sugna på att hänga utomhus men vi har gjort det lite ändå. Motvilligt. Jag är lite chockad över att jag ändå mår så bra idag. Det är inte ofta jag har fyra ångestfria dagar i rad. Kanske beror mitt sprudlande tillstånd på att min kropp inte bråkar med mig för tillfället. Den är skitsnygg till och med. Hur ofta hör någon mig erkänna det?

Igår fick jag äntligen medicin utskriven, efter att ha jagat någon som kan ordna det i flera veckor. Bra, tänkte jag. Tills jag på apoteket upptäckte att det skrivits ut på tok för lite. De här tar jag slut på på 15 dagar och det är tre veckor kvar tills jag får träffa min nya läkare. Alltså måste jag fortsätta min jakt. Men jag är ganska van. Kanske får jag igen för att jag så många gånger påstått att jag gillar att jaga.

RUFF SQWAD

Man ska inte lyssna på house/electro när man äter. Jag höll just på att fastna med gaffeln i håret och svälja en hel bacon utan att tugga.

Lite tankar

Pappa ringde och väckte mig strax efter 8. Jag hade inte sovit många timmar, men hoppade ändå ur sängen, klädde på mig och gick ut och köpte frukost tillsammans med honom. Sen satt vi och pratade medan jag åt. Pappa och jag har aldrig tidigare kommit så bra överens tror jag. Han är stolt över mig och det värmer min ibland så kalla själ. Vad bråkade vi egentligen om? Han ville mig ju inget illa egentligen. Vi har alltid provocerat varandra. Han ville få mig att sluta lägga energi på att älta det jag ibland fick utstå i skolan, men jag var inte beredd att lägga det åt sidan. Jag var för arg, sårad, stridslysten och svag. Jag fokuserade fel och vägrade ändra mitt tankesätt. Jag rättfärdigade mitt dåliga mående med att jag var ensam, retad, hånad och utstött. Jag tänkte hela tiden på revansch men agerade aldrig. Jag blev liten och sjuk istället. Jag lät det hända.

Det finns många orosmoln runt mig, men jag försöker fokusera på det som är bra. När jag är stark önskar jag att min styrka kunde smitta av sig. När jag mår bra ser jag tydligare hur dåligt andra mår och jag önskar att jag kunde göra något åt det. Ibland ger ångesten mig en käftsmäll och jag blir som förstelnad för jag vill ju inte vara en av dem som mår dåligt. Den rollen har jag haft så länge jag kan minnas och it's getting old liksom.

Mornin'

Det är inte ens morgon men jag behövde tydligen sova ut. Jag har drömt sexdrömmar hela natten. Det händer inte ofta men inatt var det extremt. Jag bävar för att gå upp eftersom jag måste gå och köpa frukost. Axie bävar också för att gå upp för hon är tröttast i världen. We make a good team.

Malplacé

Imorse var jag på arbetsterapi. Jag har lyckats mygla mig ur det ett tag nu, men idag hade jag ingen legitim ursäkt att låta bli att gå dit. Gruppen består av en medelålders man med cykelhjälm, en överviktig ginger i tjugoårsåldern och så lilla jag. Jag satt i en fåtölj och försökte läsa, samtidigt som jag roat lyssnade på när de övriga deltagarna försökte få igång datorn i rummet bredvid. Till slut fick personalen rycka in och trycka på rätt knapp. De hade bara lyckats sätta på och stänga av skärmen ett par gånger. Resten av tiden kämpade jag med att försöka hålla mig vaken, men misslyckades och slumrade till en stund. Vaknade sedan av att det var dags för fika. Jag hällde i mig en kopp kaffe, tuggade på en torr kaka och traskade sen hem, läsandes i min bok som jag tidigare somnat från. Jag fungerar bäst när jag är i rörelse. Arbetsterapin hjälper mig på så sätt att jag påminns om var jag inte hör hemma. Jag passar inte in i den mallen heller. Det finns nog ingen mall för mig. Måste bara komma på hur jag ska designa en egen.