Watch the Throne...

JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ ATT FOLK SOM INTE VET VAD HIP-HOP ÄR HYPAR WATCH THE THRONE!

Visserligen är Kanye och Jay-Z så fruktansvärt mainstream nu för tiden att vilken Rix FM-lyssnande pop-brud som helst kan gunga med. I otakt såklart. Men i alla fall. Jag bojkottar självklart. En okunnig publik är något av det tråkigaste som finns.

Jag minns hur irriterad jag blev när jag stod och väntade på att Cee-lo skulle äntra scenen på Hultsfred -06 och någon, när han uppenbarade sig, kläckte ur sig: "Titta där är han, Gnarls Barkley!". Stick to what you know! Eller kom tillbaka när ni pluggat på. Kretiner.

Här var Jay-Z bra som fan, eller vad tycker ni, popsnören?

Orkar ni lyssna på hela den här? Tänkte väl det:

Här, här var de fan bra ihop!:

Nu ska jag fortsätta och lyssna på Kanye-och Jiggalåtar från en svunnen tid. Så kan ni sitta där och lyssna på Ni**as in Paris åtta gånger och titta på en stor skärm. Ha så jävla kul.

PS. Svante, no offense. Du vet vad hip-hop är och jag hoppas du har en fin kväll!

Jag vaknade kvart över fem av att jag inte kunde andas ordentligt. Tänkte att det var lika bra att gå upp så jag tog en promenad i väntan på att Conditori Fantasi skulle öppna. Känner sömnbristen men försöker mota bort den. Stresslyssnar in mig på Kendrick Lamar och Tyga eftersom jag ska till Siesta imorgon. Det blir inget riktigt festivalhäng eftersom vi inte hinner vara i Hässleholm så mycket, men vi ska försöka få ihop några recensioner av hip-hopen där borta. Dumt att slänga bort en sådan möjlighet. Måste bara hinna sova lite mer innan dess.

strunt

Vi har haft en seg, förkyld dag. Värmen är borta och jag känner mig redan blek. Kan det verkligen gå så snabbt? Kan solbränna, likt förälskelse försvinna över en natt? Förälskelse. Jag vet knappt vad det är längre. Vill nog inte veta.

Axie vill ha godis.

Idag städade jag toan i butiken, i Acneklänning. Det var ingen rolig upplevelse med tanke på hur längesen det städades där, men både jag och klänningen klarade oss utan fläckar.

Axie och jag åkte med mamma och pappa hem till Åhus en sväng och jag fick en liten dos hav och fläskpannkaka.

Nu sitter jag mest och ser dum ut.

Mamma

Idag är det mammas dag, men jag hinner inte riktigt träffa henne för jag måste städa. Någon present har jag inte heller fixat.

Mamma blir mest arg när hon får presenter och hon är hemskt dålig på att skämma bort sig själv. Hon har ganska tunt hår och nästan inget pigment alls. Hennes näsa än lite sned och hon bryr sig inte om mode, smink och träning. Ändå är min mamma den bästa mamman man kan önska sig. När jag ser mig i spegeln ser jag hennes vackra drag tydligare än någonsin och jag är så stolt att få bära dem.

Trots mitt trots har hon aldrig slutat kämpa för mig. Hon har på något underligt sätt banat väg för mig utan att göra mig bortskämd. Jag kommer aldrig kunna gottgöra allt jag utsatt mamma för och jag kan omöjligt tro på karma för min mamma förtjänar så mycket bättre än en dotter som ständigt haft problem. Det enda jag kan göra för att visa tacksamhet är att må bra och inte ramla ner i mitt svarta hål igen.

Älskade mamma, jag älskar dig så.

Islatte och fläkt bakom disken. Man blir inte solbränd, men det är skönt ändå.

Vi fick in nya Insight-prylar idag, men eftersom jag inte blev bra på en enda bild så kan vi inte lägga upp något än. Hoppas jag ser mindre efterbliven ut imorgon. I doubt it...

I'm the extreme case of fire and anger...

Jag började min dag med att slänga kläder på golvet och koka av ilska.

Det krävs bara en liten knuff för att få mig över gränsen. Den fina linjen mellan att vara samlad och att vibrera av vrede. Den här gången handlade det om något så banalt som att jag inte kunde bestämma vad jag skulle ha på mig och när jag höll på att ta på mig mina favoritbyxor (cubusjeans som är extra långa och funkar på mina ben till skillnad från alla andra billiga jeans) tyckte Emil att de såg FÖR långa ut. Det tog jag såklart som en förolämpning eftersom det är samma sak som att säga att jag har korta ben. Ta vad fan som helst ifrån mig men inte det faktum att jag har längre ben än genomsnittet.

Jag hade inte velat bo ihop med mig.

När jag stegade iväg till sjukgymnasten var jag fortfarande arg som fan och tänkte att det inte kunde vända. Att jag skulle sitta ihopkrupen och mumla surt i en timme för att sedan vända hem, lika arg. Jag lyssnade på Gangsta Boo - Don't stand so close och rökte tre cigaretter i rad. Tänkte egentligen ta en till när jag kom fram, men det satt fullt av pundare i rökbåset utanför psyk, vilket gjorde mig ännu mer förbannad.

Inne hos sjukgymnasten satte jag mig och snurrade benen två varv runt varandra och berättade om allt som hänt de senaste veckorna.

Min sjukgymnast hjälpte mig att avdramatisera historierna. Han berömde mig för hur mycket jag har utvecklats. För att jag stått upp och sagt ifrån och för att jag inte blivit självdestruktiv i situationer som tidigare hade fått mig att vända allt mot mig själv. Folk är ju faktiskt uppriktigt imponerade av och stolta över mig. Det är inget de säger för att trösta mig eller lugna mig.

Jag har min sjukgymnast och min kurator att tacka för mycket tror jag, men mest har jag nog mig själv att tacka eftersom jag faktiskt har hållit kontakten med dem i ett och ett halvt år utan att ge upp. Varifrån kom den uthålligheten? Det är ett mysterium.

Bilden ska illustrera min sinnesstämning tidigare idag, och stämmer alltså inte överens med hur jag känner mig nu.  

Finalhysteri

Hela jävla stan är orange. Eftersom jag som gammal handbollsspelare känner att jag borde bry mig lite mer om att IFK Kristianstad är i SM-final så letade jag febrilt efter något orange i garderoben. Allt jag kunde hitta var en gammal maskeradutstyrsel som en gång tjänade som förrymd-guantanamofånge-klädsel, men den var helt nedskvätt med blod och kändes inte helt fresh. 

Allt jag hittade var en ring och ett nagellack. När jag sen skulle applicera nagellacket upptäckte jag till mitt förtret att det torkat. Tji fick jag. Inga rätt någonstans. Eller jo, ringen. Vinn nu för helvete, så att jag inte ansträngde mig i onödan. 

Klockan två minuter över 05 imorse vaknade jag av att Axie kräktes i sängen. Jag minns att jag sekunderna tidigare känt mig klarvaken men det måste ha varit en dröm. En stund tidigare hade jag drömt att jag snubblade över ett manshuvud i motorcykelhjälm. Huvudet vädjade till mig att ta hans häst till sjukhuset. Den hade också tappat huvudet, som låg i vägkanten och andades snabbt. Jag sa till gubben att "det kommer bli för dyrt att rädda hästen" men han fortsatte tjata. Sen minns jag inte vad som hände så vi kan hoppa tillbaka till hundspyan i sängen.

Jag gick ut med Axie som inte verkade ha lust att kräkas mer. När vi kom in igen kräktes hon genast en stor hög i köket och jag är så lycklig över att jag inte festade igår för då hade jag spytt av stanken.

Jag gav upp mina försök att få lite mer sömn och svängde ihop två bröd istället. När de var satta i ugnen lyckades jag dock slumra till och när jag vaknade en timme senare doftade lägenheten ljuvligt. Bra jubbat Housewife-H.

Batik i butik

Jag är så jävla svängig. Det måste vara vädret, eller så kan jag låtsas att det är det. Så blir jag kanske lite lugnad. Det är kvavt och mina lår klibbar ihop. Känns som jag väger hundratjugo kilo. En strandad knubbsäl som svettas och kippar efter luft. Jag kanske skulle ta och slänga mig i havet i helgen?

Trots mitt instabila tillstånd kan jag glädjas åt att vi har fått in så jävla fet batik i butiken.

Hood från Thrasher, 899 kr. 

Tee från Thrasher, 399 kr. 

Jag bröt ihop lite igår. Det är stressen. Jag oroar mig för saker jag inte kan påverka och tar på mig för mycket uppgifter. Precis som vanligt. Skillnaden den här gången är att jag absolut inte får krascha, vilket ökar stressen ännu mer. De kliande utslagen på min hand, som just börjat läka, har blossat upp igen. Det betyder att jag måste stanna upp, på riktigt.

Idag är jag inställd på att vila och jobba hemifrån. Det har tydligen min kropp uppfattat för den tar tillfället i akt och jag är extra trött, ögonen är svullna, huvudet gör ont och jag är mer likblek än vanligt. Bara det inte fortsätter såhär. Jag måste upp snabbt.

Det är för många negativa händelser i rad nu. Jag förlorar vänner på löpande band och är dålig på att höra av mig till dem som inte stjäl, ljuger, sviker, glömmer, ignorerar. Jag vet inte ens vad en vän är längre. Vän. Vilket fult jävla ord. Jag måste komma på en synonym som inte är så negativt laddad.

"Hanna, du är min bästa vän"
"Hanna, du är min närmsta vän"
"Hanna, jag vill inte förlora dig som vän"
"Hanna, jag dör om jag inte får ha dig som vän"

Hanna, jag tycker du är så jävla snygg kingig häftig stark vacker cool så det är lugnt om jag snor pengar tabletter kläder av dig och snackar skit bakom din rygg raggar på din kille och låtsas som ingenting va?


Jaja det är lugnt.

Anxiety

Jag sitter och pillar med det som ska bli en webshop. Har svårt att fokusera, men känner att jag måste få något gjort. Idag är en såndär dag när jag önskar att jag kunde sudda bort all stress och bara gå en lång promenad med hunden. Alternativt kedjeröka, gråta och banka huvudet mot en vägg. Men så kan man ju inte hålla på.

Vi har precis landat i soffan efter en stundvis seg men ändå händelserik dag.

Jag inledde dagen med att försöka springa en sväng, men var tvungen att ge mig efter drygt två kilometer eftersom jag hostade en massa och fick svårt att andas. Jävla bra kropp. Aldrig några fel på den... Imorgon måste jag köpa hostmedicin och näsdroppar och kanske någon form av dopningspreparat. Påminn mig.

Vi har praktikant i butiken denna veckan och hade samlat på oss ett sopberg för att kunna sysselsätta honom. På mindre än en timme var berget kastat och pantburkarna pantade och sen var det slut på arbetsuppgifter. Vad ska han göra resten av veckan? Putsa fönster ståendes på en bräda? Räkna silverfiskar på toagolvet? Torka blodspår efter hunden (hon löper) eller riskera livet genom att ta henne på en promenad? Vi får tänka ut något mer vettigt kanske.

Efter lunch blev jag i alla fall intervjuad av My för nästa nummer av Kristianstad Open. Hon ställde bra frågor och jag hoppas jag lyckades ge vettiga svar. Det ska bli spännande att se när den kommer ut. Om jag vågar titta. Imorgon ska jag bli plåtad om jag inte ligger och vrider mig i fulångest. Det hoppas jag inte att gör för jag tycks ha kommit så långt med min självkänsla att jag faktiskt kan tycka mig vara värd lite publicitet.

Och så har vi varit på föreläsning på Barbacka. Krayzie Bone från Bone Thugs-N-Harmony berättade om karriären och kändisskapet. Publiken ställde korkade och mindre korkade frågor. Jag satt tyst och tänkte -Varför ska jag prata med honom? Jag känner ju inte honom. Så bra är jag på att nätverka.

Bilderna har ingenting med texten att göra. Vi gick en promenad i solen, i lördags bara.

Nu glömde jag bort att jag hade en blogg igen. Blir nog snart helt senil.

Jag ligger och rensar datorn. Lägger över tusentals bilder på extern hårddisk. Borde sova men det passade jag på att göra fram till 12.50 innan idag. Jag och Axie var extremt trötta tydligen.

Skriver kanske imorgon, när jag gjort allt annat som jag borde göra.

Night night