Det mediala bruset

Jag sov pissdåligt i natt. Låg och slösurfade alldeles för länge (eftersom jag är upptagen på dagarna så tar jag liksom igen det på kvällen, som om det vore nödvändigt) och la inte ifrån mig datorn förrän klockan två. Detta gjorde jag endast på grund av att internet la av. Annars hade jag säkert hållit mig vaken längre. Jag slocknade bara någon minut efter internets bortgång. Men inte heller då fick jag helt och hållet vila. Drömde mardrömmar och vaknade till vid fyra av att jag skrek -"MORMOR!!". Fick en obehaglig känsla i magen men sov ett par timmar till innan jag klockan halv 7 smög upp och åt frukost och la i en tvätt. 

Blev rastlös sen och gick bort till min gamla lägenhet för att kolla posten, helt i onödan eftersom det bara var reklam. Märkte hur jag fick svårt att andas ordentligt. Ville sitta ner men eftersom vi flyttat ut alla möbler och golvet var smutsigt så rensade jag ur kylen och gick ut med soporna istället, innan jag tågade vidare till min kurator. Jag berättade om hur stressad och känner mig och att det skrämmer mig eftersom jag är rädd att gå in i en vägg igen. Rädslan i sin tur stressar mig ännu mer. Jag har svårt att äta, är lättirriterad och tappar tråden hela tiden. Jag glömmer bort att hälsa på folk som kommer in genom dörren. Hur fan lyckas man med det? 

Vi kom fram till att jag måste lägga mig ner och djupandas då och då och att jag ska fortsätta skriva listor över allt jag ska göra, för att slippa hålla saker i mitt för tillfället dåligt fungerande huvud. 

På väg hem igen kände jag mig lite lugnad och fick idén om att jag måste skriva en lista över sidor på nätet som jag lov att besöka varje kväll. För annars ligger jag där i natt igen och tänker att det nog är något jag missat eller att jag måste ta reda på varje Big Brother-deltagares bakgrund. 

Apropå Big Brother så sökte jag dit och blev kallad till intervju. Jag lämnade återbud i sista sekund. Är lite stolt över mig själv för att jag inte gav efter och föll för mitt behov av uppmärksamhet. I höstas, när jag sökte hade jag ingen aning om att jag skulle ha fullt upp med annat just nu. Jag famlade efter något, vad som helst, att sysselsätta mig med och kände inte att jag hade något att förlora eller ett rykte som inte redan var nedsmutsat. 

Från och med nu ska jag ignorera Big Brother för om jag börjar sätta mig in i vad som händer i huset så kommer de kommande 100 dagarna att bli ett helvete. Jag har inte tid!

Andra sidor jag ska ge fan i är:


Den här killen tänkte jag träffa ikväll.


Love Hater

Det är den 14e februari idag och jag är varken mer eller mindre kärleksfull än vad jag är resten av årets dagar. Fast den senaste tiden har jag nog faktiskt hatat mindre än vanligt. Jag tycker lite bättre om mig själv. Är mindre fixerad vid att hata min kropp och mitt psyke. Börjar känna mig tillfreds och har väl kanske också mer kärlek att ge.

Kärlek. Jag ryser lite av att använda ordet. Det passar inte riktigt i min mun. Jag har i alla fall förbannat svårt för att erkänna kärlek som något man kan ta på allvar, eftersom känslor är så svåra att ta på. Känslor är ologiska och jag behöver logik. Eller vin. Jag behöver ganska många glas för att kunna ligga på ett golv mitt i natten och gråta, sjunga och skratta tillsammans med någon, efter att ha fått reda på att Whitney Houston dött. Målet är väl kanske att kunna göra samma sak nykter. Vi får väl se hur det går nästa gång en fantastisk sångfågel går och dör. Det får gärna dröja ett tag för jag försöker lära mig att inte stressa.
Ursäkta min frånvaro men jag är mitt uppe i både flytt och jobb.

Jag är lite nere och off idag. Egentligen är jag glad, men det är så mycket att ta in och mycket att hålla reda på. Jag har gått från att vara sjukskriven i över ett år till att tänka jobb dygnet runt och jag älskar det, men jag måste vara försiktig. Inte ta på mig för mycket. Stanna upp och andas ibland. Försöka vila. Hitta någon slags balans. Hur i helvete gör man?

Målar


Jag är trött men jag kan inte sova.

Vi har inte fått mycket gjort i butiken idag. Färgen tog slut och vi hade inte tid eller möjlighet att ta oss till rätt färgaffär och införskaffa ny. Istället tog Emil med sig Axie hem till Juicy, medan jag gick till sjukgymnasten.

Han tycker att jag är omöjlig, min sjukgymnast. Omöjlig för att jag inte gör mina övningar och för att jag pressar mig själv tills jag stupar. Han bad mig stå med armarna utsträckta mot en whiteboard, med pennor i båda händerna. Jag skulle sedan rita runt, runt i cirklar tills mina muskler sa ifrån. Men de gjorde liksom inte det och han hade tydligen aldrig varit med om att någon höll på så länge. Jag har inte ens några muskler i armarna, men jag är en jävel på att ignorera min kropps behov av att stanna upp och vila när jag väl har satt igång den.

Det tar tid att programmera om kroppen och hjärnan när man följt samma mönster så förbannat länge, märker jag. Det sticker i mina fingrar och jag kan knappt pricka rätt tangenter. Min motor rusar, men jag kan inte slappna av. Jag har varit sjukskriven i snart ett år och nu när jag äntligen har något att göra så kan jag inte hålla tillbaka. Jag är som ett utsvultet rovdjur som roffat åt sig en hel jävla flock med antiloper. Jag vill äta upp allihop utan paus.

Jag vill måla butiken tre gånger, snabbt som fan, samtidigt som jag startar upp ett nytt företag, hjälper till med Emils företag, överblickar ekonomin, jagar myndigheter och läkare, hör av mig till mina vänner, lagar mat, släpar runt hunden i snön. Jag har inte tid att sova och jag har inte tid att inte vara utvilad. Var sitter min på/av-knapp?

I morgon ska jag i alla fall säga upp min lägenhet och hämta nycklar till vår nya. Och så ska jag sluta röka igen, måla butiken igen och däremellan andas och vara glad att det faktiskt är positiva saker som sker i mitt liv.


Jag är stressad. Det är orkan i min kropp. Det känns som det är något jag glömt eller missat. Borde sätta mig ner och försöka andas och bara tänka på vad jag har att göra. Men trots att jag sitter ner så snurrar tusen tankar och idéer runt och trasslar liksom in sig i varandra. Tur att jag tycker om att reda ut saker som trasslat ihop sig. Och tur att jag har så mycket att se fram emot.