Run, run away

Jag somnade väl kanske lite sent inatt och vaknade många gånger för Axie trängdes och pep och ville ligga på min arm. Jag är glad att jag har henne för mitt hjärta bankade så att det syntes genom bröstkorgen. Ångest är en bitch och jag vet inte ens vad hon kommer ifrån.

Idag ska jag klara av maten och hitta mig ett par handskar. Det borde väl inte vara så förbannat svårt?

Frukost och löptur är redan avklarat. Mina ben är pigga och orkar mycket idag. Det älskar jag.

sex fästingar och en knäckt klo

Idag är jag ganska ful och jävligt folkskygg. Men man måste ju äta ändå så jag smög på bakgator för att fånga lite föda. Då utbrast en okänd människa att jag såg jävligt bra ut. När maten sedan var fångad och jag var på väg, smygandes tillbaka till mitt gömställe igen så visslade folk efter mig. Jag fattar ingenting. 

Axie har mått bra i ett par veckor nu, så hon tyckte tydligen det var dags att göra något åt det. Därför stoppade hon klon i ett galler och knäckte den så blodet sprutade. Det räckte tydligen inte med sex fästingar idag. 

Hon är i alla fall rätt bra på att hålla tassen i högläge.

God jävla morgon

Jag vaknade nyss av en mardröm.

Jag drömde att jag hade en padda och att jag passade två små, små kinesflickor. De var lika små som paddan och jag hade dem på en tallrik som också innehöll sallad, rostbiff och diverse andra tilltugg. Den ena lilla kinesflickan var ledsen för hon ville att hennes föräldrar skulle köpa en mindre säng så att hon kunde sova mellan dem och känna sig riktigt nära. Jag försökte trösta henne och säga att det inte var för att de ville ta avstånd till henne som de hade en stor säng. Plötsligt fick paddan någon form av utbrott och blev väldigt hungrig och högg åt sig en massa rostbiff. Jag försökte skydda kinesbarnen. Då bet paddan mig i foten och jag vakna de av att jag skrek av inbillad smärta.

Jävligt underlig dröm måste jag säga. Men den fick mig att vakna i alla fall och nu har mina ögon öppnat sig på riktigt och jag har plockat bort tre fästingar från Axie.

The ugly truth

November 2010

December 2010

Januari 2011

Februari 2011

Mars 2011

April 2011

Maj 2011

Juni 2011

Juli 2011

Augusti 2011

Mitt huvud gör ont igen. Och mina benhinnor. Varför kraschar jag hela tiden?
Ligger i sängen och lyssnar på Looptroop och Kapten Röd. Skulle vilja gå upp och ta tag i att göra något eller be om sällskap. Men jag vågar inte. Jag är feg och ynklig. Ryggradslös. Som en liten skalbagge.

Beslutsångest

Alltså i morgon. Det är nyöppning på Skateshop och där vill jag väl egentligen vara. Problemet är bara att Cunninlynguists kommer till Malmö och jag vill verkligen inte missa det. Jag har nog ingen att åka dit med med det har aldrig stoppat mig innan. Sist jag såg dem, för några år sedan, gjorde jag det själv. Så jag gör nog det i morgon med.

Just nu är jag inte jättesugen på att göra något alls för jag har spytt sen halv 7 i morse. Och jag var knappt full igår. Det måste ha uppstått någon form av kemisk reaktion i min kropp, som tvingade mig till att ligga och skaka och gnälla för mig själv på badrumsgolvet i flera timmar. Jag tror att jag har slutat kalva nu, men man vet aldrig. Jag trycker i mig druvsocker och saft för att min kropp ska skärpa till sig. Det verkar fungera och så har jag fördrivit några timmar med att känna mig döende istället för att vara rastlös. Bra.

Jag vaknade av att en fluga cirkulerade runt mitt ansikte eller kanske av att Axie jagade flugan som cirkulerade runt mitt ansikte. Det finns trevligare sätt att vakna på, men jag kom i alla fall upp i tid för min tvättid. Tvättid är en rätt bra ursäkt för att inte riktigt komma igång med sin dag. Jag är ju tvungen att ligga här i sängen och vänta på att gå ner i tvättstugan igen. Vi gäspar unisont och sträcker på oss i samma riktning. Axie och jag. Fast det är bara en av oss som tuggar på sin fot.

Jag är låg idag

Har tusen kilo tvätt, en hel hög med disk, smutsiga lakan, grusigt golv och dammiga ytor överallt.
Men jag finner ingen mening i att städa diska tvätta för det finns ingen belöning. Jag vet att människor med normalt fungerande hjärnor gör de där sysslorna utan att fundera över det, men inte jag. Jag vill ha belöning så fort jag gjort något bra. Snabb tillfredställning. Då jävlar kan jag jobba. Det är därför jag är bra på att städa när jag vet att jag ska få besök. Men det ska jag inte så då kan jag lika gärna ligga här i mina smutsiga kläder, i min smutsiga säng. Så bra går det med att göra saker för min egen skull. Jag vet ju att jag gör fel men jag hittar inte lusten att göra rätt. Varför är det så svårt? Varför är jag så låg?

gnäll

Jag är jättegnällig. Har haft en skitbra dag, men så har jag också glömt bort att äta, vilket gör mig helt svag och låg. Tvunget skulle jag i detta tillstånd hantera en tung säck med hundmat och krypa runt på golvet i köket. Och så var fönstret öppet så när jag sen reste mig upp så ordnade detta fönster ett fint litet jack i huvudet på mig. Så nu är jag snurrig i huvudet både på grund av hunger och hål i huvudet. Jag orkar egentligen inte alls laga mat men jag antar att jag måste.

jaha

Här sitter jag och känner mig lite fake. Är det såhär det är att vara brudig?

Wow, jag kanske ska få träffa andra som är lika knäppa i skallen som jag.

Jag har möblerat om för fjärde gången på två månader och krupit ner mellan rena lakan. Axie sover, det är  tyst och jag är helt lugn. Det händer inte varje dag.

Jag har en hund vid mina fötter och en i soffan. Den vid fötterna morrar och skäller varje gång något låter. Det är ganska energikrävande att ha båda, men det är ju inte så att jag har så mycket annat att göra.

Igår insåg jag att jag måste ta tag i mig själv. Bara för att jag är sjukskriven så behöver jag ju inte hasa runt och vara ful och ha fett hår alla dagar förutom onsdag, fredag och vissa lördagar. Men det är så det har blivit. Jag låter mig förfalla så till den milda grad att jag aldrig i livet skulle vilja ligga med mig själv. Jag ska bli en riktig tjej. För min skull.

tillbaka på egen begäran

Det är fredag och jag sitter och lyssnar på hundens mage. Det låter som om hon har svalt en katt och jag vet att den här dagen blir jobbig. Jag hatar när hon är sjuk.

Jag drar handen genom mitt sträva hår och varje gång följer ett sjok av hårstrån med. Jag ställer mig framför spegeln och tittar in i ögonen på någon som ser gammal ut. Är hon verkligen bara 23 eller har jag blivit lurad?

Smutsiga tallrikar och halvt urdruckna glas omger mig. En halvläst bok och påbörjade teckningar som antagligen kommer att förbli så. En garderobsdörr på glänt avslöjar kaoset där inne. Det regnar och den gångna veckans fina väder är redan bortglömt. Jag är otacksam och negativ. Vet vad jag behöver men blir misstrodd. Slutar be om hjälp igen för nu vet jag att den inte finns. Måste hjälpa mig själv men har inte hittat verktygen. Jag har en hammare, men inga spik. Jag har spårskruvar, men bara stjärnskruvmejslar. Jag har viljan, men inte orken. I min kuvertväska av brunt skinn, vilken får tjäna som verktygslåda.