GODMORGON

Klockan är halv åtta och jag börjar skolan om enochenhalv timme men sitter redan på min ateljéplats. För att jag kan och vill. Idag ska vi ha kroki hela dagen, men jag missar sista timmen eftersom jag tycker det är viktigt att jag inte slutar gå till min psykolog då och då. Även om jag mår bra. Det är kanske då det ger som allra mest eftersom jag i samtal förstår hur långt jag kommit, vilket motiverar mig att fortsätta tycka om mig själv när stress och oro vill kväva mig. När jag i de fallen tvivlar på min egen förmåga kan jag mota bort negativa tankar med argumentet -MIN PSYKOLOG SÄGER FAKTISKT ATT JAG ÄR BÅDE BRA OCH EN ROLIG PATIENT SÅ FÖRSÖK INTE KOMMA HÄR OCH LURA I MIG ATT JAG ÄR KASS OCH MISSLYCKAD!

Dessutom vill min läkare att jag tar ett EKG (rutinkoll två gånger om året som villkor för att jag ska få äta ADHD-meds sedan jag hade hjärtmuskelinflammation och de upptäckte en extra elektrisk bana i mitt hjärta) och det har jag skjutit upp ett tag, men eftersom jag måste be om ett intyg (om att jag inte kommer att vara en livsfara i trafiken med min ADHD eller på min ADHD-medicin) från denne läkare för att få mitt körkortstillstånd så att jag kan börja övningsköra så vill jag se till att ha kollat hjärtat innan jag ber honom om den tjänsten. Så slipper han tjata på mig liksom.

Nu har jag suttit här inte inte fått något annat gjort än att städa skrivbordet och snacka lite skit med vaktmästaren som tyckte att min ateljéplats såg spännande ut. Jag har visst råkat vara väldigt strategiskt skicklig som inrett med saker som förbipasserande gärna frågar om. Då får jag berätta historier om mina konstiga saker istället för att slänga ur mig tomma artighetsfraser.

En annan sak jag råkade göra igår var att kandidera till posten som elevrådsordförande. Jag kan liksom inte låta bli att engagera mig, men jag har funderat i efterhand och det känns faktiskt fortfarande som en bra idé.

Nu hinner jag varken babbla mer med er eller korrekturläsa mitt babbel, men nu vet ni att jag inte glömt er i alla fall!