Grattis Pappa

Efter att CSN tackat mig 61 gånger (ja, jag räknade) för att jag väntade i luren fick jag besked om att det inte var så krångligt att komplettera min ansökan. Mitt långa brev med den utförliga beskrivningen av min skolgång på gymnasienivå får därför vila ett tag. Om jag någonsin får tråkigt och inte har något bättre för mig så spelar jag kanske in en uppläsning ändå. Just nu har jag viktigare saker att syssla med.

Till exempel fira min lillebrors student i morgon. Nästa år hoppas jag att vi kan ha en inofficiell studentfest för mig. Kanske kan jag då få låna någon av mina yngre bröders studentmössor. Eller så syr jag en egen.


Idag fyller pappa 60. Det är tack vare honom som jag inte är det minsta rädd för att bli äldre. För jag vet att man inte behöver bli tråkig och ha slips om man inte vill. Och jag vet att även om man egentligen inte kan prata norska så kan man i alla fall testa när man är i Norge. Det värsta som kan hända är att ens familj skäms över en, men det är i så fall elakt av familjen för den ska vara ens team.

Min pappa är den modigaste jag vet och det ska jag med bli när jag blir stor.

BÖ!

Jag har sommarlov och det har jag haft i över en vecka. Men bara från skolan förstås.

Hittills på mitt sommarlov har jag:

-varit på Psykiatridialogmöte

-gått på loppis med mamma och köpt böcker

-byggt ett ljusbord

-målat lite

-läst om människokroppen, syra-bas-balansen, kreativitetsteorier, poesi och en massa andra saker som jag finner spännande

-skrivit ett långt svar på ett brev från CSN som snart är klart och jag tänkte (utöver att skicka det till CSN) spela in när jag läser upp brevet och lägga upp det här och kanske någon annanstans med för jag är så hemskt trött på att förklara min brokiga skolstory gång på gång på gång på gång

-hunnit andas lite djupare än på länge

-varit i Linköping och föreläst på kursen "Att möta självskadebeteende"

-varit i Malmö och träffat (och lyssnat på) Anneli Jäderholm blivit inspirerad (igen)

-tittat på min fina lillebrors fotbollsmatch

Jag har gjort en massa annat med, men efter den 27 juni är det tomt i min kalender ett tag och då ska jag måla och teckna och sy och skriva lite mer för det behöver jag. Dock kommer jag att behöva schemalägga alltihop noga, för annars vet jag att jag kommer stå och snurra i hallen och inte veta vad jag ska börja med och då blir jag stressad och ställer mig och klämmer finnar som knappt finns eller så kedjeröker jag eller så springer jag och köper saker som jag inte behöver och så får jag ångest. Lov (och sjukskrivningar) har alltid varit så, men jag har inte fattat att jag mår bra av att ha struktur. Utan struktur kan jag inte slappna av. Jag behöver organiserad, rutinfast, detaljplanerad vila skulle man kunna säga. Tur att jag kom på det! 

På återseende