Jag måste vända tillbaka mitt dygn. Det är skevt och jag sover oroligt. Vaknar sent. Drömmer konstigt. Inatt drömde jag att jag var hemlös. Jag vet inte vilket som är bäst egentligen; att drömma mardrömmar, för att sedan vakna och känna lättnad eller att drömma att allt är bra och vakna besviken. Helst hade jag sluppit sömn helt. Fast då hade jag behövt något att fylla all min vakna tid med. Jag har ett sug efter att sjunga, men det kommer alltid smygande på kvällen och då vill jag inte störa grannar. Det hade varit jobbigt med autografjägare i hela trapphuset...

Imorgon ska jag på samtal, luncha med mamma och åka till Malmö. Axie ska få åka tåg för första gången. Det blir spännande.

On fire

Idag är det sommar! Jag har varit ute i solen med Axie och Hannah. Innan dess hann jag sova alldeles för länge, äta frukost och sen diska nästan all disk innan jag skar mig i tummen. Jag tvivlar på min påstådda intelligens när jag finner mig själv diskandes en sax med fingrarna istället för med diskborste.

Jag börjar verkligen trivas med att vara rödhårig. Det ser ut som det brinner på mitt huvud. Synd bara att jag aldrig kan tvätta håret mer eftersom hälften av färgen försvinner då. Frågan är vilket som är bäst. Rent, hår med dassig färg eller smutsigt hår med inte lika dassig färg? 

Hett

Basic bitches wear that shit so I don't even bother

Jag har haft en effektiv helg. Egentligen borde jag bara ha legat hemma och vilat eftersom jag är väldigt förkyld, har feber då och då, samt ont i magen och malande huvudvärk. Men om man låtsas att det inte är något problem så är det inte det heller.

Igår vaknade jag och var en aning bakfull, men av någon konstig anledning började städa. Städa som fan dessutom. Jag dammsög, torkade golv, städade toalett och diskade (eller nu ljög jag, jag diskade inte alls, men det såg bättre ut när det stod så där). Min förkylning räddade mig från att inte spy när jag rensade avloppsbrunnen i duschen. Dessutom är det sexigt med hes röst så jag tror att jag ska hålla fast vid det här tillståndet ett tag till.

Hannah och jag har nästan blivit grannar, vilket är skitbra. Dessutom har hon försett mig med nytt "guld", så jag sörjer inte mina älskade kedjor som (tillsammans med en del av min personlighet) försvann till Malmö i somras riktigt lika mycket. Men jag saknar dem fortfarande.

Min sömn är lite rubbad och jag vill inte trycka i mig piller för det också, så jag står ut. Natten var jobbig så jag sov till halv 1 idag. Det känns fortfarande som att den här dagen precis har börjat och det är ju lite fel. Axie och jag har gått en lång promenad. Vi stannade till i rastgården i Tivoliparken men kunde inte vara kvar i mer än några minuter, eftersom Axie var för kåt. Jag fick nästan släpa henne hem och nu ligger hon och sover som en liten gris. Jag är hungrig och borde försöka göra någonting åt det. 

Jag och mina eviga svackor.

Det går knappt att kalla dem svackor längre. Det är snarare ett pissigt normaltillstånd. Jag är förkyld, har ont i örat. har mensvärk, och en bekymmersrynka fastetsad i pannan. Och så har jag slut på vätskedrivande piller, så jag är helt svullen i ansiktet. Kan inte min kropp bara fungera? 

För varje dag som jag ligger här och gömmer mig så blir det svårare att faktiskt ta sig ut bland folk. När jag väl lyckas ta mig ut så blir jag nästan paranoid. Tänker att folk stirrar på mig för att jag är groteskt ful och äcklig. Och så går jag hem igen. Och så blir det ännu svårare att ta sig ut nästa gång. Det är nog mitt bekräftelsebehov som svälter. Jag vill inte behöva bli bekräftad för att kunna leva, men det verkar inte bättre. Jag måste verkligen vända det här nu, för det går på helt fel håll. 

Hur fan?

Jag har medicinproblem. Chefsöverläkare Kjell-Åke Larsson är sämst i hela världen på att hålla vad han lovar. Vi har nyligen avslutat vår kontakt, men det sista han lovade mig var att skriva ett nytt recept på Concerta. Så att jag för en gångs skull kunde få slippa att ringa och jaga honom, vilket jag gjort varje månad i ett år nu. Hur fan kan det vara så svårt att sköta sitt jobb? När jag för sista gången sa att jag ville ha en ny läkare för att det inte fungerar att bara träffas tio minuter varannan månad om jag ska komma vidare med mitt liv. Då! Då frågade han lite pliktskyldigt hur det var med VIKTEN. Varför vikten? Hade han varit en liten liten gnutta insatt i min problematik så hade han vetat att jag inte vågar väga mig. Att det inte är vikten som är det viktiga när det gäller bulimi. Men just det, han visste inte ens att det är det som är mitt problem.

"Jaså du är mer bulimisk än anorektisk?"

Citat Kjell-Åke Larsson. Med huvudansvar för min behandling sedan ett och ett halvt år tillbaka.

Sedan frågade han om jag haft någon annan läkarkontakt i Kristianstad före honom. Står inte det i min journal? Han han överhuvudtaget läst min journal? Jag blir mörkrädd.

Under mina snart 9 år som psykpatient har jag betat av över 30 läkare, psykologer, kontaktpersoner, behandlare osv. och jag har aldrig träffat på en så oengagerad människa. Han är 74 år gammal och ingen kan rubba honom, där han sitter, högst uppsatt och spiller patienters liv och tid. Ska det vara så?

Nu måste jag alltså ännu en gång jaga honom för att få ett nytt recept, eftersom jag inte träffat min nya läkare än. Att hämta ut Concerta för en månad kostar sedan 2217 kronor. Det kan ju min socialsekreterare tro att jag har i bakfickan. Det är mer pengar än jag har att leva för varje månad när jag betalat mina räkningar.

Jag älskar min livssituation.

Fukk also

Förra veckan var ett jävla helvete. Varför inte starta den här veckan med att bli sjuk då? Skitbra plan. Verkligen. Jag försöker få mitt psyke i lite bättre form i alla fall. Jag försöker hålla humöret uppe. Jag har satt upp String-hyllor och luftat ett element. Det sistnämnda höll på att sluta illa men jag ordnade det. Möblerat om har jag också gjort, för femte gången sen jag flyttade in i juni. Mitt behov av förnyelse är lite oroväckande. 

Nu ligger jag och min feber och funderar på om ipren och en sömntablett kanske är nödvändigt. Den här skiten suger. Och jag som brukar säga att det bara är svaga människor som låter sjukdom inkräkta på immunförsvaret. 

i mitt eget lilla helvete

okej. jag har inget att förlora och har länge önskat att någon som är i samma sits ville dela med sig. det sker inte, så jag gör det själv. den här veckan har varit ett jävla återfall. igen. jag har ätit och spytt, ätit och spytt och ätit och spytt. jag har försökt att döva suget, lindra helvetet med "medicin" men det går inte för det är redan kört. jag fattar inte. jag vill ju inte. varför tappar jag det? varför faller jag tillbaka? gång på gång på jävla gång. 9 år snart. snälla släpp. släpp greppet om mitt förbannade förstånd. för jag kan bättre. jag vill inte ligga och skaka på ett kallt golv mer.

PU$$Y

HEJ

Det är lördag och jag är hungrig och lyssnar på Lil Wayne. Säg det inte till någon för jag är egentligen för häftig för att lyssna på honom. Jag undrar vad jag ska göra ikväll. Är det någon som vet?

Just det, jag har rött hår. Det är inte så snyggt, för färgen fäster inte i mitt sönderblekta, misshandlade hår. Men det är kul ändå. 

Nu ska jag gå och tala om för min läkare att jag inte orkar vänta längre på att han ska gå i pension. Wish me luck.

Morrn

I morse vaknade jag av att katten satt och jamade i trappen. Precis vad jag behövde, efter att ha suttit uppe och spelat Betapet till halv 3! Innan jag hann få på mig kläder och gå ut och fota katten ansiktet var det dock någon annan som fick tyst på den. Så jag kunde somna om en stund. Men jag är ändå trött.

Jag ska jobba idag. Och fika samtidigt. Det kommer bli en bra beställning. Försiktigt men inte fegt.

Idag är jag seg igen. Jag vaknade innan 7 i morse av gräsliga ljud utanför fönstret. De håller visst på att göra någon form av stenläggning på kortsidan av huset. Onödigt tycker jag och mitt sömnbehov. Varje gång jag har tänkt att det skulle vara skönt med en promenad i solen så har det börjat regna. Så jag får väl roa mig med att titta på serier fram tills min tvättid börjar. Om mina högtalare lyckas överrösta grävmaskinen.

Axies klo har hängt lös ett tag. Nu bet hon av den. 

Här sitter jag och konverserar med mig själv som vanligt. Lyssnar på P3, där folk ringer in och berättar vad de är sämst i världen på. Jag funderar på att ringa och berätta om min icke existerande förmåga att göra klart saker, eller att hålla reda på mina saker, eller något annat som jag är sämst på. Men jag kan inte riktigt välja. Kan inte riktigt sitta stilla. Hoppar mellan sängen, soffan, stolen och samma gamla hundpromenad. Det är lite tröttsamt.

Nu är det krig

Axie och jag har varit ute och sprungit. Eller ja, Axie är bara intresserad av att springa om det är på väg mot rastgården eller om hon har något att jaga. Så vi återvände efter en liten sväng till Floravägen. Axie, nöjd och upptagen med att nosa, äta gräs och slå volter. Jag, irriterad över att inte ha fått anstränga mig tillräckligt.

Föga överraskande, men ack så enerverande satt katten på andra sidan porten när vi kom hem. Jag vill mörda den katten på allvar. Eller i alla fall tufsa till den en aning. Självklart sprang den upp och satte sig två trappsteg från min dörr, för att göra det extra komplicerat att först komma förbi den med Axie och sen stå precis bredvid och försöka låsa upp dörren som krånglar. Dessutom var golvet i trappen nytorkat, så Axie skrek, flåsade och halkade runt som en kamphund på hal is, medan KATTHELVETET (istället för att hoppa iväg på något kattigt vis) satt kvar och jamade och fräste och visade sina fula jävla tänder tills jag hade släpat förbi Axie, hängandes i halsbandet. Först då lyckades jag få ut en fot och knuffa ner det gula, fula helvetet för trappan.

Nu kommer jag få skulden om katten skulle förolyckas på något sätt. Snyggt.

Jag är lat. Eller kanske mest trött. Skulle egentligen tvättat igår till exempel, men jag orkade inte så nu har jag plockat upp mina skönaste byxor ur tvättkorgen för sjunde gången och placerat mig i sängen igen. Jag har faktiskt inte legat här hela dagen, men det har varit frestande. Kanske måste jag slänga ut sängen för att inte fastna. Ett annat bevis på min lathet är att jag bytt ut all mat i mitt kylskåp mot dietdrycker. Mest för att slippa diska. Ska nog skärpa mig imorgon. Om jag orkar.