Axie och jag har varit ute och sprungit. Eller ja, Axie är bara intresserad av att springa om det är på väg mot rastgården eller om hon har något att jaga. Så vi återvände efter en liten sväng till Floravägen. Axie, nöjd och upptagen med att nosa, äta gräs och slå volter. Jag, irriterad över att inte ha fått anstränga mig tillräckligt.
Föga överraskande, men ack så enerverande satt katten på andra sidan porten när vi kom hem. Jag vill mörda den katten på allvar. Eller i alla fall tufsa till den en aning. Självklart sprang den upp och satte sig två trappsteg från min dörr, för att göra det extra komplicerat att först komma förbi den med Axie och sen stå precis bredvid och försöka låsa upp dörren som krånglar. Dessutom var golvet i trappen nytorkat, så Axie skrek, flåsade och halkade runt som en kamphund på hal is, medan KATTHELVETET (istället för att hoppa iväg på något kattigt vis) satt kvar och jamade och fräste och visade sina fula jävla tänder tills jag hade släpat förbi Axie, hängandes i halsbandet. Först då lyckades jag få ut en fot och knuffa ner det gula, fula helvetet för trappan.
Nu kommer jag få skulden om katten skulle förolyckas på något sätt. Snyggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar