Jag vet inte om jag har något att säga egentligen. Jag springer hit och dit mellan möten idag. Stannar till hemma och äter lunch i form av stekt ägg med pesto och macka. Fruktansvärt pisstråkigt men det är vad min kyl har att erbjuda för tillfället. 

Jag är nervös. Det är så mycket på gång och jag vill egentligen snabbspola lite. Eller i alla fall få tjuvkika lite på hur det kommer att gå. De närmsta veckorna kommer att vara avgörande för framtiden. Jag måste bara behålla fokus.

Jag borde vara rätt trött idag eftersom jag somnade fyra inatt och gick upp två timmar senare. Men jag försöker att inte stanna upp någon längre stund. Har varit på möte med jobbkoordinator och nu tvättar jag (eftersom min hund envisas med att spy i min säng) och diskar och läser och ska ut med hunden och sen äta lunch och sen göra en klädbeställning och gå till stan och... ja ni fattar. Jag kanske somnar stående utåt eftermiddagen.

Det luktar väldigt konstigt i min trapp idag. Weed, rökelse, stekt mat, billig parfym och misär. Man blir nästan hög. Fast mer olycklig. Golvet vibrerar av dansmusik från mellanöstern. Är det här jag hör hemma? Antagligen gör jag det. Med min kamphund, mitt sönderblekta hår, mina tatueringar och mitt existensminimum.

Jag önskar att jag hade råd med nya lysrör för varje gång jag befinner mig på min toalett så är det disco. Fast vid närmare eftertanke så kan jag ju stå där och dansa på lördagar istället för att slösa pengar på depå.

Apathy

Jag känner mig en smula apatisk.
Inte arg
inte ledsen
inte frustrerad.
Bara avstängd.
Känslolös.
Som en robot med urladdat batteri. Ger någon mig något att göra så nappar jag direkt.
Sprudlar en stund. Går på högvarv.
Men så fort jag inte har ett mål att sikta mot
ett bete att springa efter
så står jag stilla igen.
Lite död inuti sådär.
Vem i helvete har glömt att ladda mitt batteri?
Jag tar gärna över det ansvaret själv.
Men hur?

Jag sorterar papper. Det är inte alls spännande. 

Nu är jag jävligt trött. Ser fram emot måndag. Ser fram emot rutiner. Tråkiga, vanliga jävla rutiner. Vem försöker jag lura? Egentligen får jag rysningar av obehag när jag tänker på det. Jag är rädd för struktur och trygghet. Jag är rädd för att bli hälsosam och välpolerad. Rädd för att försvinna ut i tomma intet eller bli en del av inredningen i ett välstädat rum där allt har sin bestämda plats. Jag behöver kickar men om jag lever på sådana så blir jag inte heller nöjd. Jag måste trappa upp och tillslut är tillfredsställelsen ouppnåelig. Kan någon förbannad optimist hjälpa mig att hitta någon charm i begreppet vardag eller regelbundenhet eller sundhet? För jag är trött på att alltid bli trött på min tillvaro.

Jag har i alla fall haft en lång och bra helg!

Im sexy and I know it...

Jag kommer antagligen inte att skriva fler delar av min sammanfattning av 2011. Det där med att slutföra saker är inte min grej. Jag skyller på min ADHD. Det är bekvämt. Ni får nöja er med trötta jävla photoboothbilder.

Augusti

September

Oktober

November

December

en bra början

Det nya året har startat så bra!

Nyår firades i min lägenhet. Jag, Emil, Josefin och Fredrik samarbetade med maten. Vi åt hjortsadel som var helt ljuvlig. Vi spelade spel och pratade om året som gott. Vid tolvslaget var Axie så nyfiken på fyrverkerierna att hon fick följa med ut. Hon är fantastisk ibland, min lilla hund.

I måndags var jag på tjejmiddag för första gången på jag vet inte hur länge. Emelie, Johanna, Tessan och jag lagade och åt planka, skrattade och pratade om allt och inget. Hur kan man känna sig så hemma i en liten grupp tjejer som inte känt varandra så länge?

I många sammanhang (främst bland tjejer) kan jag känna mig och uppfattas som lite "för mycket". Jag säger saker som uppfattas som olämpliga och så blir det tyst. Och jag krymper och tänker att jag skulle suttit fint och låtit bli att öppna käften.

Med de här tjejerna är det okej att vara frispråkig och lite knäpp i huvudet och det är helt underbart.

Gårdagen var också bra. Hannah och jag fikade, Jossan och jag gick på stan och på kvällen var vi ett helt gäng ute och drack öl och drinkar mellan stormbyarna.

Jag blir rädd när jag har det så här bra. Jag tänker att något snart kommer att gå åt helvete, men jag ska ändå våga mig till Malmö ikväll. Ha!

2011 maj, juni, juli

Hela maj var en lång väntan på att få flytta in i min lägenhet. Jag roade mig bäst jag kunde under tiden med fest och tillfälliga romanser. Kände mig starkare i att bara ha mig själv och min hund att bry mig om på riktigt. Försökte kämpa emot att släppa någon riktigt nära men ibland måste man bara låta det som vill ske ske. Den inre fighten mellan känslan av att vilja ha någon nära och behovet av frihet följde med mig in i juni. Den följde med mig från mitt flickrum i Åhus till min lilla lägenhet på Floravägen. Den bor här fortfarande och jag tror den kommer att följa med mig alltid. Fighten.

På min inflyttningsfest den 4e juni satt jag ensam i min vita klänning. Jag väntade och väntade och till slut kom det lite folk. Nästan ingen jag egentligen känner. Ett par stycken som jag vet avskyr mig. Det kommer dröja innan jag vågar gör ett facebookevent igen.

Jag vet inte om jag kom någonstans med mig själv under juni och juli. Mellan kärlek och drama stod det ganska stilla. Min kropp bråkade med mig, jag försökte byta läkare utan att något hände. Större delen av sommaren ville jag helst inte gå utanför min lägenhet eftersom jag äcklades av min egen uppenbarelse. Men det hände att jag hade fina stunder med fina vänner. Och så åkte jag till Hultsfred ensam, träffade underbara människor och hade skitkul.

maj

juni

juli

2011 - januari, februari, mars, april

Runt nyår får jag alltid skrivkramp och prestationsångest. Jag tänker att jag ska skriva en årskrönika men det låter så pretentiöst att jag istället låter bli att blogga helt.

Det hände massor under 2011. I januari bytte jag ett kort förhållande, dömt att misslyckas, mot ett annat likadant. Ödslade min tid på att försöka laga trasiga killar som inte ville bli lagade, istället för att laga mig själv. Jag hade precis flyttat hem till mina föräldrar. Jag var utbränd, nyskild och hade ingen aning om vad jag skulle göra åt min situation. Jag försökte döva min ångest med för mycket vin och tabletter. Så fortsatte det fram till februaris slut. Kanske var det en nödvändighet att slå i botten för att börja den långa klättringen uppåt.

En dag bestämde jag mig för att bryta helt med det andra korta förhållandet och med sömntabletterna. Kände mig diffus. Nästan utsuddad. Ensamheten var nästan outhärdligt. Vem var jag utan en kille vid min sida? Jag letade efter mig själv. Grävde i mitt inre och försökte hitta styrka och lugn någonstans där inne. Men jag var otålig som vanligt och ville spola fram till dagen då jag skulle vara självsäker nog för att duga för någon som jag så gärna ville duga för. Jag strävade efter rätt mål men av fel anledning. Men jag är glad att jag strävade efter det där som jag så länge hade velat ha, för det gjorde mig motiverad trots att jag inte helt och hållet gjorde det för min egen skull. Jag insåg till slut att jag inte måste ha en famn att vila i för att känna mig trygg.

April präglades av tristess, ångest, lägenhetsletande och fest. Jag höll huvudet ovanför vattenytan. Tvingade mig själv att inte ge upp. Jag gav mig själv och Axie social träning genom att hänga på Skateshop. Jag tog mig själv i örat och släpade mig ut bland folk istället för att fastna i mitt lilla rum i Åhus. Jag slängde mig i havet för första gången i april. Försökte chocka igång systemet och det kanske hjälpte.

januari

februari

mars

april