Nu handlar det om mina sömnproblem igen. Y'all sick of that huh? -Jag också. Idag vaknade jag av att jag drömde att jag var förbannad på mamma för att hon hade backat ner i ån med mig i bilen. SPLASH. Tidigare har mitt största problem varit att somna. Alltså minst sedan 1995. Då präglades mina kvällar av katastroftänkande. Jag låg och planerade vad jag skulle göra om det började brinna i huset. Jag har blivit rätt bra på att somna nu. Det är inte så jävla svårt om man likt Pippi Långstrump säger åt sig själv på skarpen (eller poppar pillz). Whatever works.
Nu har min kropp/hjärna börjat med en ny grej; nämligen att vakna klockan fem varenda fucking morgon. Jag önskar att jag fick sova i alla fall till sex. Anledningen är att skolmatsalen inte öppnar förrän 06.30 och om man hänger på låset så måste man ändå för det mesta stå och hetsa bespisningspersonalen om att skiva fyra gurkskivor som man kan lägga på sina två mackor och hälla aromat på, och ibland fråga om det verkligen blir någon gröt eller inte.
Jag vaknar alltid hungrig (kanske för att jag äter kvällsmat klockan 16) och kan inte få något vettigt (alltså sådant som kräver något av min hjärna (till exempel att skriva...)) gjort förrän jag fått mat i mig. Mat och Concerta. Det jag då brukar fördriva vänta-på-frukost-tiden med är att promenera eller boxa på heavy-bagen i källaren. Då brukar jag av andra personer som är vakna okristligt tidigt, till exempel på grund av städ- eller bespisningskneg, få höra att jag är så hiiiiimla DUKTIG. Jag vet inte om jag har skrivit om min allergi mot ordet DUKTIG här tidigare och jag tänker inte kolla just nu, eftersom jag är för hungrig för detektivarbete. Och inte tillräckligt duktig.
Cool, nu öppnar matsalen om 35 minuter. Jag ska till gymmet. SES!
