Hanna Hildeman

Nu är jag jävligt trött. Ser fram emot måndag. Ser fram emot rutiner. Tråkiga, vanliga jävla rutiner. Vem försöker jag lura? Egentligen får jag rysningar av obehag när jag tänker på det. Jag är rädd för struktur och trygghet. Jag är rädd för att bli hälsosam och välpolerad. Rädd för att försvinna ut i tomma intet eller bli en del av inredningen i ett välstädat rum där allt har sin bestämda plats. Jag behöver kickar men om jag lever på sådana så blir jag inte heller nöjd. Jag måste trappa upp och tillslut är tillfredsställelsen ouppnåelig. Kan någon förbannad optimist hjälpa mig att hitta någon charm i begreppet vardag eller regelbundenhet eller sundhet? För jag är trött på att alltid bli trött på min tillvaro.

Jag har i alla fall haft en lång och bra helg!