Till exempel fira min lillebrors student i morgon. Nästa år hoppas jag att vi kan ha en inofficiell studentfest för mig. Kanske kan jag då få låna någon av mina yngre bröders studentmössor. Eller så syr jag en egen.
Idag fyller pappa 60. Det är tack vare honom som jag inte är det minsta rädd för att bli äldre. För jag vet att man inte behöver bli tråkig och ha slips om man inte vill. Och jag vet att även om man egentligen inte kan prata norska så kan man i alla fall testa när man är i Norge. Det värsta som kan hända är att ens familj skäms över en, men det är i så fall elakt av familjen för den ska vara ens team.
Min pappa är den modigaste jag vet och det ska jag med bli när jag blir stor.
Det här bromsade mig en stund. Jag sätter mig och tar en Oppigård och förundras över hur vi förblir desamma, bara bättre. Och hur väl du skriver. Och gläds åt att vara din gar och allt du vill och gör och kan, i den ordningen; jag tror inte jag känner någon som fattar så fort och med så totalt dödsförakt kastar sig in det okända, det nya, som du. Avan frågade mig när jag valde att bli lärare i förra veckan, och då svarade jag, eftersom det fanns tid och tillfälle att inte vara smart, utan faktiskt känna efter och svara ärligt, att jag inte trortt jag bestämde, utan såg vägen och tog den.
SvaraRadera*far
SvaraRaderaVarför går det inte att ändra det man skrivit i det här dumma verktyget? Eller är det brädan?
SvaraRaderaDet är kanske en kombination, men det kvittar för jag började gråta i vilket fall som helst. På ett bra sätt alltså. Nu ska jag läsa fyra böcker samtidigt och äta mackor och sen sova. Vi ses i morgon!
SvaraRadera