Jag är trött men jag kan inte sova.
Vi har inte fått mycket gjort i butiken idag. Färgen tog slut och vi hade inte tid eller möjlighet att ta oss till rätt färgaffär och införskaffa ny. Istället tog Emil med sig Axie hem till Juicy, medan jag gick till sjukgymnasten.
Han tycker att jag är omöjlig, min sjukgymnast. Omöjlig för att jag inte gör mina övningar och för att jag pressar mig själv tills jag stupar. Han bad mig stå med armarna utsträckta mot en whiteboard, med pennor i båda händerna. Jag skulle sedan rita runt, runt i cirklar tills mina muskler sa ifrån. Men de gjorde liksom inte det och han hade tydligen aldrig varit med om att någon höll på så länge. Jag har inte ens några muskler i armarna, men jag är en jävel på att ignorera min kropps behov av att stanna upp och vila när jag väl har satt igång den.
Det tar tid att programmera om kroppen och hjärnan när man följt samma mönster så förbannat länge, märker jag. Det sticker i mina fingrar och jag kan knappt pricka rätt tangenter. Min motor rusar, men jag kan inte slappna av. Jag har varit sjukskriven i snart ett år och nu när jag äntligen har något att göra så kan jag inte hålla tillbaka. Jag är som ett utsvultet rovdjur som roffat åt sig en hel jävla flock med antiloper. Jag vill äta upp allihop utan paus.
Jag vill måla butiken tre gånger, snabbt som fan, samtidigt som jag startar upp ett nytt företag, hjälper till med Emils företag, överblickar ekonomin, jagar myndigheter och läkare, hör av mig till mina vänner, lagar mat, släpar runt hunden i snön. Jag har inte tid att sova och jag har inte tid att inte vara utvilad. Var sitter min på/av-knapp?
I morgon ska jag i alla fall säga upp min lägenhet och hämta nycklar till vår nya. Och så ska jag sluta röka igen, måla butiken igen och däremellan andas och vara glad att det faktiskt är positiva saker som sker i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar