Igår var tanken att jag skulle vara hemma och tvätta hela kvällen, men jag är en svag människa så jag gick med på att dricka vin. Först hade jag en allvarlig livskris och fällde tårar över att jag är ensammast i världen. Jävla trams. Varför hittar jag på? Jag är bara för feg för att ta kontakt och för ynklig för att erkänna för mig själv att det finns folk som tycker jag är helt okej. Livskrisen gick i alla fall (med lite hjälp) över efter en stund och jag reste mig och snyggade till mig. Det blev en trevlig kväll men idag har jag problem igen. Jag la mina sista pengar på mat som inte ens var god och som jag sen spydde upp. Jag kunde lika gärna ha slängt pengarna direkt i toaletten, så hade min kropp sluppit ta stryk. Om det ändå vore så enkelt. Jag anstränger mig inte tillräckligt. Måste ha full fokus och bra rutiner, men ibland tror jag lite för mycket om min egen förmåga. Inbillar mig att jag minsann kan leva lite hur som helst och ändå fixa maten. Att jag inte behöver koncentrera mig dygnet runt för att inte fucka upp, för det är ju så tråkigt med regelbundenhet och rutiner.
Nästa vecka ska jag försöka ha riktigt jävla tråkigt. Jag ska lägga mig i tid, ta min medicin på rätt tider, äta regelbundet och försöka rycka upp mig. Det är nog snäppet roligare än att dö ensam på ett kallt badrumsgolv för att inte kroppen pallar mer (ja, jag är rädd ibland). Jag säger inte att jag kommer att klara det, men jag ska anstränga mig. Imorgon. Jag ska bara hålla min bästa vän bulimin i handen en liten stund till. Vi ska ju faktiskt vara ifrån varandra sen och jag måste få säga hejdå ordentligt...
Titta, man kan nästan se upp i min hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar