The hunter returns

Idag är det höst som fan. Varken Axie eller jag är överdrivet sugna på att hänga utomhus men vi har gjort det lite ändå. Motvilligt. Jag är lite chockad över att jag ändå mår så bra idag. Det är inte ofta jag har fyra ångestfria dagar i rad. Kanske beror mitt sprudlande tillstånd på att min kropp inte bråkar med mig för tillfället. Den är skitsnygg till och med. Hur ofta hör någon mig erkänna det?

Igår fick jag äntligen medicin utskriven, efter att ha jagat någon som kan ordna det i flera veckor. Bra, tänkte jag. Tills jag på apoteket upptäckte att det skrivits ut på tok för lite. De här tar jag slut på på 15 dagar och det är tre veckor kvar tills jag får träffa min nya läkare. Alltså måste jag fortsätta min jakt. Men jag är ganska van. Kanske får jag igen för att jag så många gånger påstått att jag gillar att jaga.