Oh no, not again.

Jag ligger alltså på hallgolvet och försöker hitta någon form av struktur så att jag kan ta mig till skolan som redan börjat. Jag vet inte exakt hur dagen kommer att se ut och jag ska ta tåget till Malmö och träffa Hjärnkollfolk i eftermiddag. Jag har ingen jacka med luva och det regnar. Jag vet inte vilken väska som är lämpligast att packa ner vad-fan-jag-nu-kan-tänkas-behöva-idag i. Detta händer 4 dagar av fem. Minst. Varje vecka. Jag är 26 år gammal men varje gång jag misslyckas med att få på mig bekväma kläder och med mig rätt saker, så blir jag 4 år gammal. Och hysterisk.

I hela mitt liv har jag ställt till med scener i situationer liknande den här. I hela mitt liv har jag "bråkat om kläder". En gång fick jag ätstörningar för att jag inte kunde hitta på en bättre förklaring till min taktila sensibilitet än; "jag känner mig tjock". Jag kunde inte förklara för mina föräldrar (eller för mig själv) att det var känslan av kläderna mot min kropp som -om de satt åt eller var av fel material- väckte en sådan obehagskänsla att jag blev helt hämmad att tänka eller röra på mig. Eller packa skolväskan. 

Undrar om mina autistiska drag kommer att vara odiagnostisetade föralltid.