En kopp disciplin, tack

Om jag efter att hällt i mig mitt kaffe omedelbart diskar min mugg
så är det en busenkel, snabbt avklarad syssla.
Det tar max tio sekunder

Jag borde alltid göra så.

Men om man av naturen saknar självdisciplin
och helt och hållet styrs av lust
samt har problem att hålla ett stadigt grepp
om den där förbannade röda tråden
som jag så sällan ser röken av
så blir koppen ofta stående
odiskad

Och för varje minut som går utan att jag diskar koppen
blir kafferesterna lite mer ingrodda
och åtagandet lite större.

Innan jag hunnit blinka har en enkel uppgift förvandlats till en övermäktig.

Nästa gång lusten kastar mig i riktning mot kaffekokaren
har koppen antingen gömt sig
eller fastnat under något annat i diskhon
eller så ser den helt enkelt inte inbjudande ut med sina kaffeavlagringar.

Motsvarande händelseförlopp skulle kunna sammanfatta hela min tillvaro.

För exemplet med kaffekoppen har jag hittat en lösning,
genom att rensa bort alla kaffekoppar utom två.
Jag har en och Daniel har en.

Alla sidospår är avspärrade och det finns inga ursäkter att inte diska koppen

Jag skulle vilja använda mig av samma princip för alla sysslor jag skjuter framför mig
men jag vet inte riktigt hur
så jag fixar det sen....

Nu ska jag diska min kaffekopp.