Xplosive

Alltså det är någonting med mig och det fjärde kvartalet. Jag är förvisso ganska bra på att skapa oreda under de övriga tre också, men det är som att mitt kaos når sin kulmen mot slutet av året. Gång på gång. Jag är som en bomb vars stubin har en brinntid på 9-12 månader. Nån tuttar fyr i januari och sen vet man aldrig riktigt vad som väntar.

Är det inte kirurgiska ingrepp så är det hjärtfel eller utmattningsdepression. En gång lyckades jag bli förlovad på fyllan och en gång låg jag på sjukhus med en tratt i ändan för att min mage strejkat för länge. Jag vet faktiskt inte vilket som gett värst konsekvenser.

Nu sitter jag här med fett hår, mensvärk och fem hål i magen. Det har gått 11 dagar sedan jag opererades. Jag får inte springa på en månad och inte lyfta mer än två kilo. Det där med två kilo fick jag reda på igår när jag var tvungen att uppsöka distriktssköterska för att få förbanden utbytta. Innan dess hann jag möblera om halva lägenheten själv. Informationen från avdelning 61 på CSK var jävligt knapphändig, milt uttryckt.

Jag hade inte tänkt att jag skulle behöva hjälp med att ta av några plåster, tvätta såren och sätta dit lite tejp, men jag är tydligen klenare är jag själv hittills uppfattat mig. När jag i förrgår pillade bort två av plåstren blev jag nämligen yr och illamående, svettades som en kastrull kokande vatten, föll ihop i en liten hög på badrumsgolvet och såg ingenting på tio minuter. Det blir svårt att pricka rätt med tejpen då kan jag tala om.

Jag mår ändå ganska bra nu om man jämför med hur det var för en dryg vecka sedan. Någon glömde väcka min högerfot efter den åtta timmar långa narkosen, så den fortsatte sova i fyra dagar. Min urinblåsa hade tagit jullov så jag fick ha kateter. Varken morfin eller sömntabletter kunde få mig att sova och magen gjorde megaont och var svullen som en badboll.

Om jag jämför med då så mår jag prima nu. Jag kan ju för fan både kissa själv och sova på sidan utan att det känns som allt ska på sönder. Jag är bara så förbannat less på att inte få springa, på att ständigt passera berget av saker som ska ner i källaren utan att kunna göra något åt det, på att oroa mig för att operationen inte ska ha gjort någon nytta och på att inte kunna/våga gå på fest.

Jag undrar vad nästa års fjärde kvartal har att erbjuda.