Tack

Det är en speciell dag idag, på flera sätt.

1. Jag fyller 26. En siffra som inte ser mycket ut för världen. Rynkorna slåss med finnarna om bästa platsen i ansiktet. Händerna ser ut att ha varit med om mycket men brösten sitter där de ska.

2. Det har gått en månad sedan jag opererades, vilket innebär att jag får lov att springa igen. Det har varit en utmaning att under en månad komma ihåg att ständigt ha en fot i marken. Jag har fått kämpa för att gå lugnt och sansat, som en vanlig människa; istället för att skutta som en sån som jag.

3. Idag har det gått tio år sedan skolsystern på Sånnaskolan skickade en remiss till BUP för att de skulle hjälpa mig att bli frisk från mina ätstörningar. Tio år. Jag vet inte ens om jag är friskförklarad än. Om inte så friskförklarar jag mig själv nu. Nu är jag fan frisk. Tio år får räcka.

Idag skulle jag egentligen ha testat mina nya löparskor. Jag har tittat på dem varje dag sedan jag fick dem innan jul, och längtat efter den här dagen. Men jag kände inte för att springa idag, för jag hade fullt upp med att laga en skohylla, prova mig fram tills jag hittade en lösning för att hänga upp en fjärde spegel och sedan racerstäda innan mamma, pappa och Svante kom med cheesecake.

Jag hade också tänkt att jag skulle hinna skriva mer idag, men det är ju faktiskt ingen brådska. Min mage är lagad, min energi är svår att beskriva med ord, jag har en helt fantastiskt fin familj och bredvid mig ligger min älskade motpol. Lätt värt tio svåra år.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar