Det har varit tyst här ett tag, jag vet. Men det har hänt mycket som är bra, men allt överskuggas av det fruktansvärda faktum att jag har mist min yngsta morbror. Hur hanterar man en sådan förlust? Hur får man in i sitt huvud att någon som känt en sedan man föddes aldrig kommer krama en igen? Det kommer ta tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar