Ibland kan jag vara en smula hämndlysten. Har någon gjort mig illa flinar jag lite i smyg när det går dåligt för vederbörande. MEN, det helvete som ätstörningar innebär önskar jag inte ens min värsta fiende. Eftersom jag lagt så mycket tid, så många år på att tänka på mat, undvika mat, peta i mat, äta för mycket mat, kräkas upp mat så känns det lite som att jag har fyllt min kvot. Därför försöker jag för det mesta undvika att ge mig in i diskussioner om dieter och träningshets. Jag måste skydda mig själv och försöka låta bli att bli påverkad. Min blick dras – om jag inte kämpar emot – automatiskt till anorektiska människor på stan och till dietböckerna som skyltas i bokhandelns fönster. Jag har slutat följa folk på instagram på grund av att de gått och blivit "experter" på mat, träning och hälsa. Men vänta nu. Vad är hälsa? Är det hälsosamt att svälta sig två dagar i veckan? Jag ska tala om vad som händer när man svälter i perioder. Kroppen lär sig att när den väl får mat är det bäst att äta ordentligt, för den har ingen aning om när den kommer få mat igen.
När jag gick i högstadiet skulle man kunna säga att jag körde periodisk fasta. Jag var lite före er med den trenden. Ni som nu tror er vara fullfjädrade kostrådgivare efter att ha läst ett par bloggar. Jag slutade äta frukost, jag experimenterade med hunger- och mättnadskänslor. Jag var nöjd när jag vann över hungern och snart utmanade jag den genom att skippa lunchen också. Jag klarade att hålla mig till att endast äta ett mål om dagen eller att tillåta mig att äta en dag för att låta bli helt nästa under en ganska lång period, innan suget knackade på dörren. Jag kämpade emot matfantasierna. I huvudet hade jag kolhydratsorgier och frossade i glass, kakor, pasta och bröd. Till sist slog hungern in dörren och jag föll hjälplös i klorna på suget, på bulimin.
Det är farligt att försöka käfta emot kroppens signaler. Den har behov och ditt jobb är att tillgodose dem. Blir du ovän med din kropp kommer den garanterat att bråka tillbaka och när den gör det blir du arg på dig själv för att din diet inte fungerar så bra som du önskar. Matintag föder då ångest och du börjar straffa dig själv för att du ätit, genom att kompensera med exempelvis träning. Du tränar inte för att det är skönt. Du tränar för att du ligger i krig mot din kropp. Den skriker efter vila och normala matvanor och du skriker tillbaka att du minsann ska köra 5:2 för det finns böcker om det och dina instagramidoler blir skitsnygga av det så därför måste det vara det rätta. Fattar du inte att du är skitdum och att din kropp skrattar åt dig? Dieter finns för att folk ska tjäna pengar på att lättflörtade människor som är missnöjda med sina kroppar letar efter snabba lösningar. Ju mer extrem en diet är, desto större snackis blir den och desto mer pengar finns att tjäna.
5:2-anhängare, jag ber er, lyssna på era kroppar. Jag vill inte att era framtida barn ska påverka mina framtida barn. Jag vill inte att de ska behöva umgås med bebisar som bara blir ammade fem dagar i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar