Det är måndag och jag mår oförskämt bra. Jag liksom väntar på att något ska trilla ner på mitt huvud eller på att mitt hjärta ska stanna. Det sistnämnda hade kunnat hända för idag sprang jag för första gången sen jag fick hjärtinfluensa och tänkte att livet var kört. Men jag dog inte utan fick nåt tramsigt lyckorus istället.
Jag blev så glad att jag impulsköpte två hyacinter på domus. Framför mig i kön stod en liten, liten gubbe som tog en kvart på sig att fiska upp hundrafyrtiotvå kronor ur plånboken. Jag kände irritationen växa inom mig. Magen skrek efter frukost och lungorna efter cigarettrök. Innan min irritation hann kulminera tappade den lilla gubben sin käpp och jag dök instingtivt, blixtsnabbt ner och plockade upp den. Han log och tackade. Jag log tillbaka och mumlade att det var så lite så. Kassörskan log och den fina damen bakom mig i kön klappade mig på axeln och utbrast att jag förtjänade en guldstjärna.
Så nu är jag någon form av hjältinna för att jag plockade upp en käpp åt en fumlig gubbe. Hade jag låtit honom göra det själv så hade jag antagligen fortfarande stått där i kön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar