Hanna Hildeman

Jag har sovit för lite inatt igen men jag har tvingat upp mig och sitter och äter frukost. Om en timme ska jag lämna nycklarna till min gamla lägenhet. Den där jävla lägenheten börjar bli en följetång i 17 delar. Ungefär. Idag tänker jag i alla fall skriva sista kapitlet. Jag hittar fortfarande inte den tredje nyckeln och jag vet inte om det är jag eller någon annan som har slarvat bort den. Förmodligen det förstnämnda.

Mamma har hur som helst bestämt sig för att följa med idag och säga till fastighetsskötaren att det är hon som gjort av med nyckeln. Jag är nämligen livrädd för min fastighetsskötare, Eve. Hade jag gått dit ensam och berättat om min förmåga att gömma saker för mig själv så hade han säkert blivit arg och då hade jag säkert börjat gråta. 

Jag tycker inte om att få kritik för brister jag är så medveten om. Det finns liksom inget jag kan säga till mitt försvar utan att blanda in någon form av diagnos och sådant gör jag bara när jag skämtar. Eve är inte rätt kille att dra bokstavsbarnskämt med.

Usch, jag måste sluta ha så stor respekt för äldre män som bär "jubbarbyxor" och talar bred skånska. Min rädsla grundar sig nog i att min språkliga begåvning inte biter på dessa. De skiter i att jag uttrycker mig väl för jag är bara en liten slarvig brud som stör grannar, tappar bort saker, slänger fimpar på fel ställen och torkar spisplattor som en kratta. Pappa och jag skrubbade hela dagen igår och jag letade frenetiskt efter nyckeln i Åhus. Allt för att slippa Eves vrede. 

Vi hörs igen om jag överlever.