Två kusiner skulle konfirmeras och självklart skulle detta äga rum i kyrkan. Tro och jag går inte riktigt ihop. Jag blir förbannad av bibelcitat och prästprat. Vill kräkas när jag hör en psalm. Får alltid lägga band på mig själv för att inte under predikan resa mig upp och fråga hur fan folk kan gå på skiten. Dessutom var alla VIP-platser tagna så vi hamnade precis bakom en stor pelare och såg inte alls vad som försiggick längst fram i kyrkan. Jag satt och spanade uppåt pelaren och noterade att det hängde en dåligt dammad dödskalle och en spindelvävsprydd ängel ovanför mitt huvud.
Prästen var förvånansvärt lättsam och hade ett skägg i klass med Rick Ross. Han påstod att ingen skulle bli utsläppt utan att ha gillat Ystad församling på Facebook.
Efter 20 minuter frågade mamma mig viskande om jag var rastlös. Jag tänkte att jag nog kunde stå ut en stund till. Tittade på pappret framför mig, där allt som skulle avverkas stod skrivet. Strök över de avklarade punkterna med en nagel. Planerade min reträtt noga. När det var dags för bön tågade jag bestämt mot utgången och var fri igen. Utan att ha gillat Ystad församling på facebook.
Medan resten av församlingen lekte sekt gick jag till Max och köpte kaffe som jag sedan avnjöt på en bänk i solen, innan det var dags att åka vidare till kusiner för smörgåstårta och kakor i mängder.
Det var en fin dag och den avslutades med att jag lyckades avstå från att hamna på ett svettigt dansgolv. Soffan vann över tbaren. Chockerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar