suck

Det tär på mig att vara duktig. Jag följer mitt nya matschema och jag går på mina möten. Jag försöker hålla mig sysselsatt, men i kväll tvivlar jag. Tvivlar på att det kommer bli bättre. Tvivlar på att jag någonsin kommer att hitta rätt i livet. Jag är röksugen och har tre cigaretter, men jag tänker inte röra dem för av någon konstig jävla anledning så är jag stark och envis. Jag förstår bara inte nyttan med detta beteende. 

Vem skulle ha rätt att skälla på mig om jag gav upp och släppte efter? Om jag fortsatte mitt självdestruktiva leverne. Om jag var dum skulle jag gå jag köpa glass, godis och kakor, äta dem för att fylla mitt omättliga inre tomrum och sedan spy upp alltihop igen. Jag skulle ta ett par glas vin, en näve piller och några cigg. Eller så skulle jag desperat tigga hit något meningslöst ligg. Sen skulle jag skrika åt världen att jag minsann inte har några förpliktelser till någon. Som om världen skulle bry sig. Som om jag inte hade förpliktelser till mig själv. 

Det är tur att jag inte är dum för tillfället för i slutet av dagen är det jag som måste leva med mig själv och jag tror inte att jag kan svika mig själv särskilt många gånger till om jag ska klara av det.