Hanna Hildeman

Alltså jag och sömn. Vi kommer inte riktigt överens nu för tiden och för ett par timmar sedan fann jag mig själv på desperat jakt efter sömntabletter. Likt en jävla pillertorsk. Jag rörde om i hela lägenheten och vände upp-och-ner på källarförrådet. Till slut hittade jag rätt piller och ett nästan skrämmande lugn infann sig i min kropp långt innan jag lagt tabletten på tungan. Så mycket längtar jag efter sömn.

Jag är så medveten om att jag inte kan hantera livet när jag har sömnbrist. Att jag agerar totalt irrationellt när jag inte fått vila. Att jag blir otrevlig, desperat, aggressiv och destruktiv. Att mitt beteende får konsekvenser. Detsamma gäller om jag knaprar för mycket sömnpiller. Den här gången tänkte jag försöka finna någon form av balans. Nån gång ska väl vara den första?

På onsdag ska jag äntligen få lite bläck på min arm igen.